Del 1, Del 2, Del 3, Del 4, Del 5, Del 6.

-Men, kom igen säg bara vart vi ska? envisar jag. Är det så hemligt?
-Haha, ja det är det, säger han retsamt.

Jag ger upp till slut. Då och då kikar han på mig snabbt och flinar.

Vi är framme. Jeremy går ut ur bilen. Han går till andra sidan och öppnar bildörren åt mig. Jag stiger ut ur bilen och våra blickar möts. Vi står där en stund och kollar på varandra. Jeremy harklar sig lite och jag rodnar. Vi går in till resturangen.

-Välkommen! säger han till mig.

Han tar tag i min hand och jag tar tag i hans, sedan går vi och sätter oss i bordet.

Jag kollar runt i den lyxiga resturangen. En stor kristallkrona hänger uppe i det höga taket. Mjuka vinröda läderstolar står framför dem vita eleganta borden. 

-Wow..., säger jag.

Jeremy ler sitt charmiga snea leende när han hör mig. Borden är dukade med ljus, röda rosor i en vas och självklart - bestick. 

Servitören kommer till oss och ger oss varsin svart meny. 

-Nemän hallå, Mr. Forrest! säger servitören till Jeremy. 

Hur vet servitören vem Jeremy är? 

-Ehm, harklar Jeremy sig. Hej Link. Det här är Bridget, presenterar han mig.

-Hej, trevligt att träffas säger jag till Link.

Han hälsar och går sedan iväg in till köket igen.

-Så, vad ska du beställa? frågar Jeremy mig.

-Jag ska nog ta kotletter med potatisgratäng, säger jag. Du då?

-Jag tar samma, säger han vänligt.

Link kommer tillbaka till oss och tar våran beställning. 

Efter några minuter kommer Link med våran beställning.

-Bon appétit! säger Link och serverar våran mat.

Vi börjar äta.

-Så hur känner du Link? frågar jag Jeremy.

-Det är faktiskt så att min pappa äger den här resturangen..., svarar han blygt.

Jag gapar, men märker sen att jag har mat i munnen...

En pinsam tystnad slår sig ner hos oss. 

När kvällen led mot sitt slut åkte vi iväg. Jeremy, kör hem mig. 

Han följer med mig till dörren. Jag går närmare honom och tar tag i hans krage mjukt. Han lägger sina armar runt min midja. Jag släpper hans krage och lägger mina armar runt hans nacke. 

Vi går allt närmare och närmare varandra. Till slut hör jag hans andetag. Jag lutar mig fram mot hans läppar. Vi sluter ögonen, och våra läppar möts... nästan. 

I dörröppningen står pappa. 

-Den här dejten slutar där, säger pappa.

Jag släpper taget om Jeremy och ger pappa en arg och irriterad blick. Jag kollar sedan mot Jeremy och  ger honom en kram som adjö. Sen kör han iväg.

-Pappa! säger jag argt.

-Se så, kom in nu. Det är säkert kallt ute. 

Jag går in i huset och tar av mig ytterkläderna sen går jag in till vardagsrummet där familjen är samlad. ~

...Som tur är har jag och Jeremy första lektion tillsammans, men jag är fortfarande arg. Allt och alla ska visst avbryta honom?

Vi har Historia som första lektion. Jag sätter mig längst bak vid höger. Min vanliga plats. Jag ser hur Jeremy skiljs från sina kompisar och sätter sig på sin plats.

Mr. Winston, leder lektionen.

-Godmorgon, säger Mr. Winston till klassen.

-Godmorgon, säger alla i kör.

Han går fram till whiteboarden. Han lutar sig mot skrivbordet. 

Han kollar runt i klassrummet för att se om alla är här. 

Bredvid mig sitter Irina. Min bästa vän. Vi har varit bästa vänner ända sen första klass. Hon är en utav dem personerna som känner mig som bäst. 

Mr. Winston, pratar non stop. 

Jag kikar mot Jeremys håll. Han kollar ner i bänken.

Jag forsätter lyssna på Mr.Winston Jag kollar runt lite i klassrummet. 

Jag märker att det är några som skickar lappar. Några tjuvkikar på pappret, men när dem märker att någon ser dem, så skrynklar dem ihop lappen och skickar vidare det. Jag kollar på Irina, hon har lappen i sin hand. Hon småflinar lite och ger lappen till mig. Jag kollar på henne. 

-Ska jag skicka vidare? Viskar jag till henne.

Nej, den är till dig, säger hon forfarande småflinande. 

Jag kollar förvånat på henne, men hon bara nickar. Jag skrynklar ut lappen och läser vad det står.

''Bridget, jag fick inte chansen att säga det igår, eller idag, så jag säger det nu: Vill du gå ut med mig?''

Jag känner hur hjärtat börjar banka hårdare. Jag kan inte låta bli att le. 

Jeremy, kollar på mig från sin bänk. Jag nickar till honom med ett brett leende.

Så får han också ett brett leende på ansiktet. 

Jag skrynklar ihop lappen igen och lägger den i bänken. Jag märker hur klassen kollar på mig i smyg. Jag blir generad. 

Skoldagen är äntligen slut! Jag och Irina går ut ur skolan. Jag hör hur någon springer mot oss. 

-Hej! Säger Jeremy med ett leende. 

-Hej! Svara jag. 

-Jag går mot bussen så länge, säger Irina till mig. 

Jag bara nickar, men har ansiktet vänt mot Jeremy. 

-Så, vart vill du gå? Frågar Jeremy mig.

-Välj du, säger jag. Det spelar ingen roll för mig.

-Okej, men då hämtar jag dig vid sju-tiden?

-Javisst, det blir bra!

Vi står där en stund och bara kollar på varandra, men när jag kommer ihåg att Irina väntar så säger jag adjö och springer till Irina.

Jag är framme vid busshållsplatsen. Där borta står Irina och småpratar med Adam. Man ser att dem är kära i varandra. Hur många gånger jag än frågar Irina så nekar hon att hon är kär i honom. Men då gör hon det med ett generat leende.

Jag småspringer till dem och hejar på Adam. Irina ger mig en arg blick, men jag ignorerar henne.

Vi går på bussen. Irina och jag sitter bredvid varandra och Adam sitter framför oss. Hela bussresan så pratar Adam och Irina. Man börjar känna sig osynlig... men det gör inget. Jag blir bara glad av att se Adam och Irina ihop.

Vi stiger av bussen och säger hejdå, sen så går vi hemmåt.

Dagen går och klockan är tjugo över sex.

Nej! Hur kunde jag glömma det så fort? Jeremy är ju snart här och jag har inte ens fixat mig! Jag sätter på mig en blommig klänning med svart bakgrund, ett par genomskinliga strumpbyxor och ett par vita örhängen och ett halsband. Sedan springer jag till badrummet och fixar mig. Klockan är redan fem i halv sju! 

Jag springer nerför trappan till hallen. Sätter på mig ett par svarta ballerina skor pch min gråsvarta kavaj. Jag hör hur en bil stannar ute. 

-Hejdå! Ropar jag stressat och springer ut.

Jeremy står lutad mot sin svarta bil. Han kollar ner i marken och skrapar lite med fötterna. Han kollar upp på mig. Han ser helt, ja vad ska man säga? Han ser så överraskad. Jag vet inte om det är bra eller dåligt... 

-Wow, vad du är... du är jättefin, säger Jeremy. 

-Tack, säger jag generat. Det är du med.

Det visade sig att det va på ett bra vis. 

Han öppnar bildörren åt mig. Vi sätter oss ner och Jeremy kör iväg.

-Så, vad ska vi? Säger jag ivrigt. 

-Det får du se! Säger han med ett flin. ~

-Bridget... vänta. 

Jag känner igen rösten. Jag kollar bakåt och där är Jeremy. Vad vill han? 

-Okej, vad är det? Frågar jag honom.

-Ehm..., harklar han sig. Skulle du...

Var hon verkligen tvungen att tuta nu? Just nu?! 

-Jag måste gå... kan vi ta det imorgon? 

-Ja... öhm... visst!

Jag vinkar hejdå och småspringer till bilen. Jag sätter mig i baksätet, för tydligen har någon med namnet Jennifer satt sig i framsätet.

-Varför tuta du? Frågar jag.

-Vi är trötta och vill hem, svara mamma.

-Kunde du inte gjort det tio sekunder senare?

-Nej, svarar mamma kort.

Det är tyst hela bilresan hem. Vi är framma hemma. Vi kliver ur bilen och går in. Klockan är nu tjugo över fem. Pappa kommer hem om fyrtio minuter. 

Jag går uppför trätrappan till mitt rum. Det är ganska stökigt. Kläder på golvet, obäddad säng och saker huller om buller. Men annars är allt bra. Vita väggar, trgolv, en vit fluffig matta och vita gardiner mönstrade med blommor hänger på fönstren. Min säng står längst bort i rummet. Lakanen har en svag färg av mörklila. Bredvid sängen finns det ett skrivbord. På skrivbordet finns det en svart bärbar dator. Hyllorna över skrivbordet är fulla med böcker. - Romantik, deckare, skräck & verklighetsbaserade böcker. Jag tar min dator och lägger mig på sängen. Jag sätter på mig mina hörlurar som är inkopplade till datorn. Jag går in på youtube och skriver in i sökfältet: Maroon 5 she will be loved lyrics

Jag klickar på en av videorna som kommer upp.

'' Beauty queen of only eighteen, she had some problems whit her self. 

He was always there to help her, she always belonged to someone else...

... And she will be loved, she will be loved... ''

Jag fortsätter att träna på låten några gånger. Efter det så kollar jag på några avsnitt av Criminal Minds. 

Jag vet inte hur många avsnitt jag kollade på eller när jag somna. Jag vaknade av att larmet pep. Det första jag märker är att jag somnat på tangentbordet. Aj min nacke... Jag har på mig samma kläder som igår, och mitt sovrum är fortfarande lika stökigt som dem senaste dagarna. Kan inte bara inte den goda fén från askungen komma hit och städa mitt rum? Om det ändå va så enkelt. Jag lägger ifrån mig datorn och byter om till andra kläder. Sen så smyger jag ner för trappan. Jag äter bröd med skinka till frukost. till så dricker jag mjölk. Efter att ha druckit upp mjölken fick jag en mjölkmustasch. Jag torkar bort mustaschen och går och fixar mig. Lite mascara och läppglans, klart med det. Jag fixar luggen och kammar håret tills jag kan kamma och kamma utan stopp. Så nu är jag helt klar. Klockan är nu halv åtta, när jag gick upp va den kvart över sex och skolan börjar åtta. Bäst att jag går nu om jag ska hinna med bussen. Jag sätter på mig jacka och skor sen går jag till bussen. Det är ganska kyligt ute idag. Jag drar igen jackan. Jag är framme vid busshållsplatsen. Bussen kommer om tre minuter. Jag sätter mig på bänken som finns där. Längst vägen ser jag något köra hitåt. Det är säkert bussen. Jag ställer mig upp och väntar. Jag stiger på bussen och sätter mig i ett säte i mitten. Det är tre-fem personer i bussen. Efter fjärde hållplatsen stiger jag av. Nu ska jag bara gå en bit sen är jag framme. Jag går in i skolhallen. 

-Bridget, säger Jeremy.

Han har visst väntat på mig. 

-Hej, Jeremy, säger jag lite nervöst.

-Hej, säger han.

-Så vad ville du säga?

-Jo, jag undra ifall...

Så ringer det in till lektion. Nej, nu är jag arg! Åh, varför? Varför? Killen som jag gillat i ett och ett halvt år skulle precis bjuda ut mig, men så ringer det in till lektion! Nej, nej, nej... ~

Jag parkerar bilen i garaget och låser den. Jennifer går med tunga steg fram till dörren. Hon är fortfarande sur. Vi går in i det stora vita huset.

-Hallå! Ropar Jennifer. Är det någon hemma?

Jag hör trappsteg och ner kommer mamma.

-Hej! Hur gick det för dig, Jennifer? 

-Inte bra...

Mammas ansikte blir till ett frågetecken. 

-Jaså, varför?

-Jennifer höll på att tappa medvetandet under tiden hon simmmade, säger jag.

Mammas ansikte blir genast till ett stort utropstecken. Hon springer ner till Jennifer och kramar om henne hårt.

-Åh min lilla flicka, säger mamma.

-Mamma..., säger Jennifer

Mamma kramar om Jennifer en stund till Jennifer lyckas bryta sig ur mammas armar. Mamma ler mot Jennifer och Jennifer ler tillbaka. 

-Så, vad vill ni ha att äta? Frågar mamma oss.

-Vi kanske kan äta ute? Föreslår jag.

-Ja! Snälla mamma? Säger Jennifer.

-Okej, då säger vi så, säger mamma. Vart vill ni åka?

-Marlis? Föreslår jag. 

Vi bestämde oss för att åka till Marlis. Jag ger bilnycklarna till mamma och så ger vi oss av. Mamma lägger in en skiva i bilradion. Jag bara hoppas att det inte är den där operaskivan som hon kan alla låtar i. Som tur va var det ABBA. Dancing Queen spelas. En utav dem bästa låtarna i skivan. Mamma börjar sjunga med i dem ljusa tonerna och det är hemskt pinsamt fast det bara är vi tre i bilen. Äntligen är vi framme. Vi går i i snabbmatsaffären. Sittplatserna är av rött läder. På väggarna siter det fast svarta stora skivor. I ett hörn finns det en jukebox som spela Elvis Presley och Journey låtar. Svart och vitrutiga kakelgolv. Resturangen är åttiotals inspererat. Det är nästan fullpackat där. Vi slår oss ner vid ett bord och väntar på servitrisen. Efter några minuter kommer en servitris till oss. I ena handen har hon tre menyer formade som skivor och i andra handen har hon ett block och en penna. Servitrisen har satt upp sitt bruna hår i en hästsvans. Hon har på sig ett par tajta shorts och ett vitt linne. Menyn innehåller: 

Maträtter:

Biff med pommes, hamburgare med pommes, céasarsallad, kycklingsallad, tonfisksallad, kycklingbitar med pommes, fiskburgare med pommes. 

Fika:

Muffins, vaniljpaj, blåbärspaj,vinbärspaj, ,munkar, äpplekaka, croissianter,brownies.

Dryckr:

Chokladmilkshake, jordgubbsmilkshake, vaniljmilkshake, cola, fanta, sprite, kolsyratvatten,vatten,kaffe,varmchoklad med grädde. 

-Jag tar en chokladmilkshake och hamburgare med pommes, beställer jag. 

-En kaffe och céasarsallad, tack, beställer mamma.

-Och en jordgubbsmilkshake och kycklingbitar med pommes, beställer Jennifer.

-Var det allt? Frågar servitrisen oss.

-Ja, det va allt, säger jag.

Efter att tagit våra beställningar går servitrisen till köket. Servitrisen kommer med våran mat och vi äter oss mätta. Mamma har gått till kassan för att betala för våran mat. Medans mamma står vid kassan går Jeremy förbi vårat bord. Han märker mig och ler ett snett charmigt leende mot mig. Jag rodnar lite och ler tillbaka. På vägen till bilen greppar någon taget om min arm mjukt.

-Bridget... ~

                                                                   Jennifer  

Jag vaknar av att jag hostar upp vatten. En hel folkmassa står runt om mig. Bridget sitter på knä bredvid mig med tacksamma ögon när hon ser att jag är vaken. Jag hör hur tränaren och flickorna i mitt simgrupp suckar lättsamt.

-Vad hände? Frågar jag skakigt.

-Du blev överutmattad av att simma så mycket. Svarar tränaren mig. Så, du bara... la av.

-Jag känner mig fortfarande utmattad...

-Det går över, du får ta det lugnt & stå över simträningarna dem närmsta veckorna. Så...

-...så jag får även sluta med att tävlingsimma?

-Precis.

-Men...

-Inga men, hoppar Bridget in.

Jag suckar högt. Förstår inte varför jag inte får fortsätta tävlingsimma... det va ju bara en liten ''incident'', och det kommer ju inte hända igen? Aja. Jag går ifrån alla och går till omklädningsrummet och duschar. Efter det så byter jag om till mina vanliga kläder och går ut ur simhallen. Det känns som om tusen ögon kollar på mig medan jag går därifrån. Jag har på mig en lila stickad tunika och svarta strumpbyxor. Ett par svarta tenniskor och en vit stickad mössa med en rosett på. Jag sätter mig i bilen. Fortfarande sur.

                                                                  Bridget 

Jag går mot bilen med solen stickande mot ryggen. Det är ovanligt varmt för att vara mitten av hösten. Jag sätter mig i bilen och startar den.

-Vad är det med dig då? Frågar jag Jennifer.

-Det borde väl du veta..., svarar hon mig surt.

Jag orkar inte bry mig så jag fortsätter att koncentrera mig på körningen. Jennifer sätter på radion och genast så börjar hon sjunga med.  

-Nevermind I'll find someone like you! 

I wish nothing but the best for you too!

Och så börjar jag sjunga med. 

-Don't  forget me, I beg I remember you said:

''Sometimes it lasts in love but sometimes its hurts instead...!'' 

Så fortsätter vi sjunga låten tills den är slut, och då är vi framme hemma. ~

                                                                Jennifer 

Vart är hon? Jag har väntat i en kvart nu och tävlingen börjar om elva minuter! Vart är hon? Jag går fram och tillbaka på trottoaren framför vårat hus. Jag ser en bil köra hitåt, hoppas att det är hon. Fast som väntat va det inte hon. Ännu en bil kör förbi. Inte hon heller. En till bil kommer! Inte hon... Till slut kommer det en bil som stannar framför mig. Bridget vevar ner fönsterrutan och säger stressat:

-Hoppa in!

Jag sätter mig bredvid henne i framsätet och Bridget börjar köra. 

-Hur lång tid är det kvar tills tävlingen börjar? Frågar Bridget mig.

-Fem minuter, eller mer..., svarar jag.

Vi är framme. Bridget släpper av mig bakom simhallen. Jag hoppar ut ur bilen och rusar till simhallens omklädningsrum. Inne i omklädningsrummet här jag tränarn ropa upp namnen. Snart ropar hon upp mitt namn. 

-Cristine, Catarina, Debby, Elina B...,

ropar tränaren upp namnen. ...Elina L, Jasmina, Jennifer, Jennifer?

Jag springer så fort jag kan till simgruppen. 

-Här är jag! Säger jag andfådd. 

Efter att tränaren ropat upp alla namn så går vi till simbassängen. Först stretchar vi. Det är viktigt för att våra muskler ska kunna klara av att simma.När vi har stretchat klart så tränar vi på att dyka. Jag gör ett perfekt dyk med raka ben & huvudet först. Efter att ha tränat några dykningar sätter jag mig på det blöta kakelgolvet & vilar. Tränarn kommer fram till mig & lägger sin hand på min axel och ger mig beröm. Jag är väldigt nervös inför tävlingen, eftersom att det här är första gången jag tävlingsimmar. Jag är även ganska ny på simning, men tränarn sa att jag va tillräckligt bra för att tävlingsimma. Jag älskade att simma även före jag började simma, på riktigt då. Efter att ha vilat lite simmar jag 50 meter. En gång dit, och en gång tillbaka. Det är bara några minuter kvar till vi börjar så jag går till simbassängen som vi ska tävla i och ställer mig på min plats. När motståndarna har kommit kommer domarna och skakar hand med var och en. Sen så börjar vi. Klara, färdiga..., tänker jag. Så kommer startpipet. Gå! Jag dyker ner i bassängen och börjar simma så fort jag kan. Jag får en riktigt kick, en adrenalinskick, men man blir lätt trött eftersom man kämpar så mycket. Det är ungefär 5-10 meter kvar tills jag har simmat två varv och som sagt är jag snart framme. Tills allt helt plötsligt börjar bli suddigt.  Jag hör någon ropa: Jennifer!  Men sen blir allt svart för mig... ~

Första delen av ''Vid månskenets skugga''!

Jag går längs strandkanten med en filt svept om mig. Känner hur vågorna täcker sig över mina fötter, men sedan är borta efter en sekund.  Jag stannar plötsligt, kollar bakom mig. Mina fotspår syns på sanden. Jag forsätter gå längs strandkanten med vinden mot ansiktet. Längst bort står en liten stenklippa. När jag är framme där går jag upp på stenklippan. Jag sätter mig på dens kalla rygg & sjunger tyst men ljust: Sakta genom staden blåser en vind mot havet. För att få tillbaka sin frihet. Äntligen är den där. Den blåser vid havets salta vågor, känner sig fri. Glädjen sprutar ut. nu är jag fri, fri från den tunga bördan som jag haft. Nu är jag äntligen fri... Jag ser ner på havet. Månen speglar sig i det mörkblåa havet. Jag bara sitter där en stund. Njuter utav havets lukt, utseende, allt... Jag går nerför stenen & sätter mig på sanden. Jag lägger mig sedan ner & gräver ner mina fötter i sanden. Jag tittar upp på himlen. Varje ynka lilla stjärna lyser som om dem bara fick vara där på himlen en gång. Mina ögonlock känns allt tyngre & tyngre. Tillslut ligger jag där på sanden, med en filt runt om mig, fötterna nergrävda i sanden & med slutna ögon. 

Jag vaknar utav att solen ler mot mig. Jag kollar på klockan på min arm. Va?! Nej, den kan väl inte vara så mycke? Klockan är halv tolv & Jennifer väntar på mig. Jag reser mig upp & springer så fort jag kan till bilen... ~                                                                                                                                                                                                          Kanske ganska kort men det får va. (: